Josefin Ogarp

"Det är kläderna som inte passar din kropp. Inte din kropp som inte passar kläderna."

Hörrni, jag måste dela med mig av vad som hände mig igår när vi skulle shoppa.
Jag som alltid innan har gråtit och/eller vägrat att prova kläder i hela mitt liv, kände mig såpass säker i mig själv att jag tog in säkert sju plagg i provhytten med inställningen att fyra av dom i alla fall skulle sitta snyggt. 
Till min stora besvikelse så satt ingenting varken fint eller särskilt smickrande och det var som en stor käftsmäll, om jag ska vara ärlig.
Förut har jag inte ens provat plagg, eller haft inställningen redan innan jag ens provat kläder, att plaggen ändå kommer vara "fula på ett sådant äckligt fetto som mig)
men igår hade jag självförtroende, för jag SKA vara snygg på lördag. Punkt slut.
Att stå i provrummet med en tröja som korvar sig och som är för kort i modellen (jag har lång överkropp) fick tårarna att bränna bakom ögonlocken.
Tjugo kilo och sextiosju centimeter senare - och jag kan inte köpa kläder som sitter snyggt.
Jag ville ärligt bara ställa mig och storgråta i det där jäkla provrummet och aldrig mer gå därifrån, så folk slapp se mig.

Då säger min sambo; "Du är varken tjock eller äcklig, eller vad du än tänker för elaka saker om dig själv just nu.
Det är kläderna som inte passar din kropp. Inte din kropp som inte passar kläderna."
Alltså, denna fantastiska människa är banne mig det bästa som finns!  

Så jag skakar av mig gårdagens händelse och blickar framåt.
Imorgon SKA jag hitta det perfekta plagget - som är skapat för min kropp.



Min älskade kropp. Jag ska aldrig mer hata dig. Du har gett mig världens mest underbara son och jag
respekterar dig så enormt för att du ens fungerar, trots alla år av misshandel i form av ätstörningar i diverse utföranden.
Förlåt.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas