Josefin Ogarp

Du är inte siffran på vågen!

Jag blev så upprörd igår när jag läste kommentarerna på en av Sveriges största bloggar, angående hennes kropp.
Så fort hon har gått upp eller ner i vikt så tar sig främmande människor rätten att påpeka hur den ser ut, vad som förändrats och hur hon borde äta och leva.
Jag trodde på fullaste allvar inte mina ögon när flera kommentarer som löd något i stil med "du är så smal och snygg nu!" "gud så hälsosam du ser ut nu när du gått ner i vikt" eller "men man ser ju att du gått ner MASSOR i vikt. Du som påstått att du var stolt över din före detta kurviga kropp."trillade in i kommentarsfältet.
Med tanke på mina egna erfarenheter så vet jag att hälsosam inte är samma sak som att vara smal eller tjock - utan vilka val man väljer att göra i sin vardag, att ta hand om sin kropp och behandla den med värdighet och respekt. 
Min stora fråga är följande; är smal samma sak som snygg? Är smal samma sak som hälsosam? Är tjock samma sak som ful? Är tjock samma sak som ohälsosam?

Precis som jag anser att självsvält är en psykisk sjukdom i botten, så anser jag också att en övervikt som kommer från hetsätning är en ätstörning även det.
Men, vad är det som säger att bara för att man är väldigt smal eller väldigt överviktig, inte är hälsosam ändå?
Kanske har man genetik som gör att man har otroligt svårt eller lätt för att gå upp eller ner i vikt.
Precis som att det finns personer som dagligen kämpar för att gå upp i vikt, så finns det dom som kämpar för att bli av med den.
Man kan ju tyvärr inte styra över allt med sin kropp. 

För enligt mig så borde ju fokus trots allt grundas i om personen i fråga mår bra, har hälsosamma kostvanor (balans) och trivs i sin egen kropp.
Vad vågen sedan visar är för mig är rent ointressant, för vem är det egentligen som har bestämt att vi ska rankas upp efter vikten på vågen, på om våra nyckelben är synliga eller om vi har stora lår? 
Samhället är så sjukt och någonstans så vill jag verkligen bara någon människa med stort inflytande bara säger att DU DUGER. Punkt.
Att Pro ana sidor fortfarande cirkulerar runt på internet (googla) gör mig helt knäckt.
Jag var själv en vilsen trettonåring som valde att bli medlem på ett sådant forum där man bokstavligt tävlande och uppmanade varandra till svält.
Frågor som "hur döljer jag min viktnedgång för mina föräldrar" eller "hur glömmer jag att jag är hungrig" dök ständigt upp och där och då insåg jag inte hur sjuk jag var i huvudet. Aldrig någonsin mer ska jag misshandla min kropp så igen! ALDRIG.


Jag skriver det här inlägget i hopp om att någon läser detta och tar det tills sig. Vi är alla vackra precis som vi är.
Oavsett undervikt/normalvikt/övervikt - så är just du superVIKTig. Glöm aldrig det, snälla ni.


Bild tagen i september 2015. Jag var gravid i vecka 6 utan att veta något och levde på
max 1200 kalorier om dagen och grät mig till sömns vissa kvällar, på grund av ångest eller hunger.
Jag fick alltid höra hur snygg och smal jag blivit när jag hade gått ner i vikt, men egentligen så skrek jag inombords varje gång någon påpekade min kropp - för enlig mig var jag ett "äckligt missfoster som var värdelös och som ingen kunde älska."
Jag vill inte ens veta vart jag varit idag om jag inte fått reda på att jag var gravid..

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas