Josefin Ogarp

Mina träningsrutiner

Nu ska jag äntligen svara på en fråga från en av er som läser min blogg, som frågade mig hur mina träningsrutiner ser ut.
Eftersom att M har gått tillbaka till att jobba fulltid igen så är jag och lilleman hemma hela dagarna, vilket gör att mina gamla rutiner 
har fått ändras lite, men det gör ingentig!

På förmiddagen innan lunch brukar jag försöka ha en lite större aktivitet med lilleman. Det brukar ofta bli något som 
har med promenad eller rörelse att göra.
Vi är ute minst 1-2 timmar per dag men gärna mer. Det kan vara långpromenader i skogen med olika terräng,
springlek på lekplatsen (och gunga såklart. Lillemans favorit!) eller så går vi helt enkelt runt i byn.
Så alltså minst 1-2 timmar per dag får jag konditionsträning. Ibland mer anstängande, ibland mindre.
Jag anpassar det efter lillemans humör och vädret helt enkelt :)
Vissa dagar är vädret tråkigt och då kan vi köra ett lekpass på min yogamatta med gummiband och bebisgympa (är rätt tungt
med en bebis på nästan 9 kilo. Och han blir ju inte direkt mindre heller.. Haha!)

På kvällen sedan när M kommit hem så brukar jag ha middagen klar, så att vi alla kan sitta ner och ha familjetid, prata om dagen och
kanske prata ihop oss om helgens aktiviteter eller annat.
Efter det så drar jag till gymmet och kör ett pass. Ibland blir det en timme, ibland nästan tre(!) beroende på muskelgrupp och om jag tränar
själv eller med någon. :)

Så, så ser en dag ut för mig när det kommer till träning! 
Har ni önskemål på att läsa mer om till exempel mer specifikt vilka övningar jag kör för olika muskler eller hur en träninsvecka ser ut?
Kommentera det gärna här under. Annars kanske det kommer vare sig ni vill eller inte ;)

Hur ser era träningsrutiner ut?





ASICS-MANIA!

ASICS FUZEX Löparskor dämpning weiß/schwarz/silber, 1395 SEK / ASICS GELKAYANO TRAINER EVO Sneakers knockout pink/light grey, 1045 SEK / ASICS GELKAYANO TRAINER EVO Sneakers green, 839 SEK / ASICS GELKAYANO TRAINER EVO Sneakers black/dark grey, 949 SEK / ASICS CURREO Sneakers grey/light mint, 749 SEK / ASICS FUZEX Löparskor dämpning black/white/onyx, 1395 SEK

Hur snygga är inte dessa?! Jag kommer nog hoppa Adidasmodet i vår/sommar och köra på ordentliga och snygga skor att ha till vardags!
Jag är helt såld på dom svarta högst upp. SÅ.SNYGGA.

Vilket par är din favorit?

(innehåller adlinks)

Svar på tal: Jag bantar INTE.

Jag har fått höra att andra personer i min omgivning "inte tror på att Josse inte går på någon diet" och eftersom att jag uppriktigt
blir ledsen av att höra detta, så ville jag skriva ett svar på tal.

Jag har i hela mitt tonårsliv jojobantat och haft en otroligt osund relation till mat.
Att äta och faktiskt kunna NJUTA av en middag fanns bara inte. En klick potatismos, såg jag inte som något inbjudande, utan istället som ett
berg med kolhydrater, fet mjölk och massa smör.
 
Jag har gått upp och ner i omgångar och mitt största problem är att jag aldrig varit nöjd. Oavsett om vågen visat minus tjugo kilo på två månader(!)
eller om jag vägt 90 kilo, så har jag ändå hatat min spegelbild och min "feta kropp".
Allt började när jag var åtta år och blandade oboy och mjölk till en kladdig smet, som jag sedan smetade på mina vita rostmackor med mycket smör på.
Och jag åt inte en eller två smörgåsar, utan snarare åtta stycken. Tryckte och tryckte tills att jag mådde illa. Men kunde inte sluta.
Allt jojobantade har förstört min ämnesomsättning.Upp fem kilo, ner sju.
Kräkas efter maten. Promenera bort varje kalori jag ätit. Kräkts lite till. Hetsätit ett kg vaniljglass i smyg på natten och gömt den tomma byttan
under sängen tills dess att resterna av den sötsliskiga geggan hade möglat.
Varit livrädd för kolhydrater. Gråtit av ångest efter måltider. Frenetiskt sprungit i trappor för att förbränna bort kalorierna i ett tuggummi.

När jag blev gravid med lilleman så var jag fortfarande ätstörd och åt max 1200 kalorier per dag och hade precis gått ner tjugo kilo.
Jag bodde på gymmet och fick ångest av att äta. 
Plötsligt så hade jag en livs levande person i min kropp som skulle livnära sig på min föda. 
Plötsligt så förstod jag att jag, där och då, fick lov att sätta mig själv och min ätstörning i andra hand.
Där och då insåg jag att "det räcker nu".
Jag gick upp trettio kilo(!) under min graviditet. Dels på grund av sjuka kostvanor, men också för att jag fick havandeskapsförgiftning.
Trots den viktökningen, så har jag inte i närheten en sådan sjuk syn på min kropp längre.
Jag har respekt för min kropp som givit mig ett barn. 
Jag älskar min fungerande och starka kropp!


Min osunda relation till mat startade med en oskyldig bantning. Ett halvhjärtat försök till en diet. En diet som skulle göra mig "smal och lycklig."
Om jag bara kunde bli det, så skulle jag äntligen kunna bli populär. Bara jag blev smal. Smal och snygg.
Jag var ung och förstod inte hur detta skulle påverka mig mentalt och vilken slav jag skulle bli under mina egna tankar och mitt självförrakt.
Mat, som man ska äta för att ladda på energi, blev min största fiende och jag HATADE att äta.
Till sist så hade jag dagar där jag fastade, som sedan ledde till att jag hetsåt som en galning, eftersom att kroppen skrek efter näring.
Efter att jag hetsat så fick jag en sådan sjuk ångest, att jag valde att kräkas upp det jag ätit.
Allt detta. För en jävla diet. För att jag ville bli fin som alla andra.


Jag VÄGRAR dieter och tror personligen inte på bantning.
Mat ska vara något positivt och inte något förbjudet. Jag har endast uteslutit socker helt, men det är på grund av att jag dels inte kan kontrollera
det och äta det "som alla andra" utan trycker i mig tills det är slut. Och så har jag faktiskt förlorat min mamma i diabetes när hon endast var 50 år gammal. Jag är medveten om att jag behöver socker, precis lika mycket som andra ämnen i min mat. Men jag väljer i stället en frukt, som då
också innehåller vitaminer och mineraler.

Jag vill bara beysa det här och poientera att jag absolut inte går på varken diet eller bantar.
Jag äter allt med balans och tränar för att få en stark och frisk kropp :)




Träningsupplägget & summering av månadens träningsschema.

Gårdagens benpass gick faktiskt över förväntan, särskilt med tanke på hur trött jag varit i benen sedan i söndags.
Klappade mig själv på axeln när jag var klar med passet och gick hem mer än nöjd.
Jag höjde tyvärr inga PBn men jag står i alla fall kvar på samma vikter och det känns skönt!
Till och med mina squats med tjugo kilos vikt gick förvånansvärt bra och rätt enkelt faktiskt, men jag tänkte att jag inte vågade 
ladda på med för mycket vikt heller, utan lät kroppen köra dom vikter som den brukar klara av.
Den muskelgrupp som jag för tillfället är starkast i är benen och insidan av låret. Jag tar förtillfället 85kg och det känns riktigt bra!
Men det skulle vara en lögn om jag sa att det inte är riktigt jäkla tungt och jobbigt - för det är det verkligen. 
Skam den som ger sig ;)

Idag är det vilodag på schemat och jag tror att det kommer bli en rejäl promenad alldeles strax med lite löpning med vagnen om 
vädret tillåter. Jag ska försöka ändra mitt schema så att jag är helt ledig från träning på helgen (om jag inte har en extra massa energi
att göra av det) och försöka satsa på mer träning i veckorna.
Få in ett löppass på onsdagar och byta lite på dom andra dagarna.
Dels så är jag lite nyfrälst på löpning och dels så är det så skönt att få springa ute nu när vädret tillåter!
Får se hur jag lägger upp månadens schema helt enkelt..
Dock kommer jag fortsätta att köra armar två gånger i veckan med tanke på hur bra det känns med dom övningarna jag har,
plus att det har resulterat i tre centimeters skillnad på överarmen, på en månad. Grymt!

Jag vill ha helgerna så lediga som möjligt nu när vädret börjar bli bättre så att familjen prioriteras till 110% på helgen.
Mysmorgon och inte gymhäng på morgonen till exempel, om jag som sagt inte är löjligt taggad.


Ska ni göra några förändringar med era träningsscheman den kommande månaden?
Hur ser dom ut nu? Kommentera gärna så jag kan få lite inspo!




Min fina tröja som jag ska ha på mig när jag springer framöver så folk ser hur grym jag är som deltagit i Tjejmilen ;)

Med i tidningen.

Jag fick dessa två bilder skickade från min svärmor - tydligen så hamnade vi i tidningen på två olika bilder från när vi medverkade
i Tjejmilen i söndags.
Ser ut som vi är jäkligt glada och taggade på båda bilderna - vilket vi också var :D
Blev så paff att vi kom med på tanke på hur fotografen smattrade av hur många bilder som helst när vi sprang iväg, men det var ju kul
att få vara med i tidningen någongång ;)

Ska ni vara med på något lopp i år? Jag är sugen på Colorrun!





Minus 54 centimeter.



Jag kom på att jag helt glömt bort att mäta mig den här månaden (har inte vägt mig då jag samlat på mig mycket vätska på grund av
att min mens varit i obalans helt totalt, så ville inte ha en "felaktig viktnedgång/uppgång" på grund av det.)
Jag tyckte till en början att en centimeter här och där var borta. Inte så mycket. Hade till och med ökat 1 centimeter kring underarmen (hej muskel!)
så jag tänkte att jag skulle räkna ihop vad jag faktiskt tappat sedan 1 januari.


Jag trodde inte mina ögon när jag räknade att jag tappat hela 54 centimeter runt kroppen! Det är ju helt galet.
Jag fick lov att dra ut måttbandet för att se hur mycket det är. Det är så bisarrt.
Så även om vågen kanske inte visar minus (har ju inte vägt mig så jag vet inte) så vet jag med all säkerhet att jag i alla fall går åt rätt håll!
Och eftersom att jag inte började mäta mig direkt efter augusti (när lilleman kom) så vill jag nästan inte ens veta vad mina mått var då.. Uuh.

Jag är så STOLT över mig själv att jag åstakommit det här.
Utan massa hetstränande eller dieter. Bara jag och min vilja. 

Summering av Tjejmilen i Hässleholm.

Jag måste börja med att säga; FY FASEN VAD ROLIGT VI HADE DET IGÅR!
Tjejmilen är något av det roligaste jag någonsin varit med om och jag kommer helt klart vara med nästa år igen!
Jag och svärmor taggade och peppade varandra genom hela loppet och vi kom in på tiden 1 timme 13 minuter och 47 sekunder.
Dom första fem kilometrarna som vi sprang så visade klockan 33 minuter, men sen tappade vi lite tid på de sista fem, men jag sa 
innan vi började springa att "om jag klarar det på mindre än 1,20 så är jag nöjd!" med tanke på att jag inte tränat mer än två gånger innan.
Nu har vi dessutom en måltid att slå till nästa år - och jag är SÅ redo! 

När jag såg målet så sprang jag utan att ens känna efter. De sista två kilometrarna var mina fötter så fruktansvärt svullna men Marie taggade mig
att verkligen köra det sista - och det gjorde jag.
Min vinnarskalle hade ALDRIG tillåtit att jag hade gett upp med bara två kilometer kvar, aldrig någonsin.
Efteråt fick vi varsin ros och en kasse med frukt, dricka och proviva. Perfekt avslut!
Hade världens finaste supportrar på plats dessutom som gjorde oss ännu mer sporrade :D 

Innan vi åkte hem så bjöd svärmor oss på mellanmål. Jag somnade av utmattning i bilen på vägen hem och sen sov jag mellan 15:00 
19:15 och sen 23-07. Tog tydligen rätt bra på krafterna ;)

Här kommer en bildbomb från gårdagen; Enjoy!



Nummer 48 fick jag :)



Sluttiden blev alltså 1,13 vilket jag tycker är bra för ett premiärlopp!



Brände rätt bra med kalorier också! Använde mig av pulsklockan hela varvet för att se hur jag låg till pulsmässigt och hur vi låg till rent tidmässigt.


Snart tjejmilen!

JAG HAR INTE VARIT SÅHÄR NERVÖS SEDAN FÖRLOSSNINGEN TROR JAG.
Om man annars har fjärilar i magen, så har jag nog ett helt zoo i min! Egentligen ÄR det nog ingenting att vara nervös inför alls - med tanke 
på att det bara är att springa/powerwalka/gå/krypa/whatever när det kommer till tjejmilen.
Detta är en väldigt stor milstople för mig med tanke på min socialfobi och hur jag kämpat för att komma så lånt som jag gjort med den!
Hade detta varit för fyra månader sedan så hade jag ALDRIG I LIVET ställt upp på det - trots att jag hade velat.
Det är så skönt att knäppa mina hjärnspöken på näsan och bevisa för mig själv hur grym jag faktiskt är!

Så, jag vet egentligen inte VAD jag är nervös för. Men jag antar att alla är lite smått pirriga som ska delta idag.
Jag längtar efter att få stå vid starten med alla andra och bara känna in stämningen. Fasen vad coolt!
Ska försöka få sambon att ta några bilder på mig när jag kommer i mål, så ska ni få se en utmattad tjej

Jag har ingen speciell tid som jag strävar efter att klara milen på, utan jag gör det mest för att det är en rolig grej som jag får göra
med min älskade svärmor.  
Jag fick trots allt barn för nio månader sedan och det tar rätt lång tid innan kroppen är helt återställd efter en sådan stor grej,
så jag är bara glad över att jag faktiskt har kunnat träna upp så pass mycket styrka i framförallt ryggen, för att ens kunna genomföra det här.

Nu ska jag ladda med frukost och sen bär det av mor Hässleholm.. Uuuuuh så nervös jag är.
Önska mig lycka till!!


Yoghurtkvarg med smak av vanilj (nya favoriten!!) och en osötad musli. Så himla gott!!

Tjejmilen imorgon!

Jag kan knappt smälta att det är tjejmilen i m o r g o n  . 
Det känns som om det var så långt fram tills det när vi anmälde oss spontant - och nu är det inte många timmar kvar!
Om jag ska vara helt ärlig så börjar jag faktiskt bli lite (läs: mycket) nervös nu, när jag förstår vad jag faktiskt ska ge mig in på.
Jag har hunnit att köra två intervallpass i mina nya skor (utöver mina dagliga promenader)och jag är så chockad över hur jäkla bra dom är!
Helt klart värda sina pengar och jag har inte haft ont i fötterna en endaste gång sedan jag började använda dom.
Jag inser nu hur viktigt det är för mig att faktiskt investera i ett par ordentliga inlägg som är anpassade efter mina fötter, då jag
ofta får ont i hålfoten när jag går längre sträckor i mina vanliga skor.
Ni kan ju gissa själva hur skönt det är att gå i ett par helt platta converse för mina fötter.. ;)

Har valt ut kläder inför loppet och nu hoppas jag att det inte regnar när vi springer. Läste att det skulle komma regn till helgen,
men får hoppas att det i så fall kommer lite senare under dagen!


Tonfisksallad på balkongen.



Jag vet inte om det bara är jag, men när det är varmt ute så tycker jag att det är jobbigt att äta varm mat.
Det tilltalar mig inte alls och jag vill mycket hellre ha något friskt och svalkande, som en sallad till exmpel, som det blev igår.
Jag slängde ihop en snabb tonfisksallad med tonfisk, isbergssallad, gurka, plommontomater, fetaost och majs.
Till det så hade vi vitlöksbröd som vi tillagade i ugnen under tiden som salladen skars upp.
Perfekt, nyttigt och supergott!
Vi satt hela familjen ute på balkongen tillsammans och njöt. Älskar att bara göra sådana små saker i vardagen som gör det lite extra mysigt!

Vad äter ni helst när det är varmt ute?