Josefin Ogarp

Morgopass på gymmet & vägning.

Uppe och redo för att kicka igång dagen med ett gympass.
Om en liten stund ska jag iväg för att möta upp min svärmor för ett gympass och jag ser fram emot det så mycket!
Vi skulle ha tränat ihop i torsdags, men jag var iväg på husvisning då (blev dock inget köp för oss den här gången) så vi satsar på det idag istället.
Jag tänkte fokusera på knäböjs-teknik och ben/rumpa idag och jag är så fruktansvärt taggad!

Berättade jag förresten för er att jag har vägt mig nu?
Jag skrev ju om det i ett tidigare inlägg och här om dagen så tänkte jag "siffrorna styr mig inte, men det hade ändå varit roligt att se vad som hänt!"
Så jag släpade fram vågen, dammade av den (ja, den hade stått så länge.. haha!) och bytte batterier för att ställa mig på vågen.
Två månader med styrketräning - och vågen stod på exakt samma siffror som då - MEN, nu kommer vi till ett jätteviktigt MEN. 
Jag har ju faktiskt förlorat sjutton centimeter på dessa två månader, så jag var ändå nöjd.
VA? Jag? Nöjd med siffrorma på vågen, som enligt min start på träningen skulle ha varit minus tio kilo från vad som visades på vågen.
Men det kändes okej. Ingen ångest eller panik. Inga tårar eller elaka tankar om min kropp.
Jag tänkte snarare; Damn vad min kropp har blivit tight på dessa månader.
Känslan att kunna sluta fred med sin egen kropp, äta tårta och kakor utan skuldkänslor på sonens ett års kalas - det är så jävla stort!


... Det här inlägget spårade ur en aning va? Jaja, så kan det bli ibland. Ville dela med mig av mina framsteg psykiskt :)


Nu - gym!
PUSSPUSS





 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas