Josefin Ogarp

Varför blir människor så provocerade av andras hälsovanor?

Jag tycker att det är väldigt faschinerande med en sak när det kommer till våra kroppar och våra val angående vår hälsa,
samt hur stor påverkan andra har kring andras kroppar.

Exempel 1; Du och en kompis går på McDonalds. 
Kompisen beställer en Big Mac & co med plusmeny. Du beställer en kycklingwrap med en cola zero.
Vilken måltid tror ni att andra hade reagerat mest på?
Min, för att jag väljer ett mer hälsosamt altenativ, eller min kompis som då har en rejäl måltid framför sig.
Tyvärr, så tror jag faktiskt att 9/10 hade reagerat mer på att jag valt att inte äta pommes till exempel, än att min kompis då valt att få
extra av det till sin måltid.

Det finns ibland någon slags tyst överrenskommelse bland folk, att om man äter på Donken, då jäklar ska man svulla. 
Går du då dit för att du gillar deras kycklingwrap, så tycker andra att du kunde ha gått någon annanstans för att äta. 
"För vem går på Donken och äter nyttigt?". Samma sak gäller i många fall om man äter en sallad på en pizzeria, istället för en 
kebabpizza. 

Exempel 2; Du har gjort enorma framsteg med din träning och vill dela med dig av detta på sociala medier.
Många gillar och stöttar din uppdatering med fina kommentarer och peppande ord. Du får en extra sporre och du boostas med positiv energi.
Men, samtidigt sitter det så många och blir nästan triggade av att du tagit tag i ditt liv.
Varför är detta ett sådant känsligt ämne?
Vanliga kommentarer nästan haglar omkring en; "Men gumman, du behöver inte gå ner mer!" "Vadå? Ska du bygga muskler? Vill du se ut som en man?"
"Jag tycker det är mycket finare med former och din kropp är så fin med lite hull". "Måste du träna så mycket?" "Palla att du inte ens kan äta en pizza
idag. Är du något slags hälsofreak nu?" 



Jag för sju år sedan. Jag gick ner 20 kilo på 2 månader(!) och jag gick 1-2 mil per dag och levde på max 700 kalorier per dag.
åt jag mer så grät jag och jag räknade till och med kalorier i tuggummi.
Alla tyckte att jag var såååå duktig men jag tyckte att jag var världens mest feta och äckliga person.
Dit ska jag aldrig mer igen. ALDRIG.


Jag tycker att det är så sjukt att folk tror att dom har rätt att påpeka hur jag ska göra med MIN kropp.
Ja, jag vill bygga muskler och ha en stark kropp. Jag vill kanske inte äta pizza, bara för att det är helg.
Däremot kanske jag äter en pizza när jag är iväg mitt i veckan och äter lunch med en kompis. Det vet ju inte andra.
Jag uppmanar inte till att någon annan ska svälta sig och räkna kalorier. Been there done that.
"Du har fått barn. Du kan inte förvänta dig att du ska få tillbaka din kropp. Lägg din tid på familjen istället för på gymmet."

Jag älskar min kropp för att den har gett mig en fantastiskt liten son som jag älskar över allt annat.
Jag älskar min kropp för att den dungerar, trots år av svält, hetsätning, bantning och bulimi.
Jag älskar att träna på gymmet och få svettas. Det är min terapi.
Hur jag gör med min kropp är upp till mig och ingen annan. 
Hur du gör med din kropp är helt upp till dig.

Jag fokuserar inte febrilt på vågens siffror längre, utan mer på viktplattorna på gymmet, för att se om/hur jag ökar i styrka.
Jag har balans i livet och svälter inte mig själv. Jag mår bra och känner mig frisk.
Varför skulle det vara något negativt med det?


Vill du äta Donken? Gör det.
Vill du äta sallad till lunch, trots att dina kollegor väljer hamburgartallrik? Gör det.
Det är ditt liv, din kropp och din hälsa.


Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas