Josefin Ogarp

Ett stort tack till er!

Ibland vill jag skicka en blomma till varje person som lämnar en fin kommentar här inne och tacka för era fina ord!
Jag har faktiskt varit lite nervös för det här med en träningsblogg som är inriktad på min resa tillbaka från mammartiden, både kroppsligt men
även mentalt.
Jag har själv letat efter en sådan blogg eftersom att man ibland kan känna sig otroligt ensam mitt i humördippar, vakna nätter och den 
eviga kampen att varje dag påminna sig själv varför just jag startade min resa.
Så nu blir jag väldigt glad om jag kan nå ut till en enda person där ute som kämpar med sin egna resa, som kan känna att "fan, jag är inte ensam!"
för det är det jag vill! Att vi ska tagga varandra!

Tyvärr finns det ju vissa personer som mår bra av att trycka ner andra på internet, men hittills *peppar peppar* har jag bara fått fina och snälla
kommentarer från er alla <3
Men så tänker jag mellan varven att "vem fasen bryr sig om min resa egentligen? Folk är väl upptagna med sitt?" men så tänker jag samtidigt
att jag i alla fall själv  har möjlighet att gå tillbaka här inne om ett halvår eller ett år och se vad som hände då. Det tycker jag är minst lika kul!
Det är trots min resa och jag är så tacksam för att jag en dag vaknade upp och insåg att jag vill vara en hälsosam och stark mamma till min son.
Jag vill leva länge och jag vill ta vara på allt i min omgivning.
Träningen är min medicin och jag är så glad att min kropp sakta kommer tillbaka, trots en graviditet med 30 kilos viktökning.
Tack kroppen för att du vill samarbeta med mig!


Men, som sagt, inte ett endaste litet elakt ord har skrivits bland mina kommentarer på dessa månder som jag bloggat och det gör mig så
tacksam. Obeskrivligt jäkla tacksam!
Ett stort tack till er som peppar och motiverar mig att fortsätta min kamp! Ni är guld värda ska ni veta!



Jag kan om jag vill! 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas